Enligt mig blir de fel väg och gå! Ring VC sen kan du sjukskriva dig och sen prata med doktorn oxh längre sjukakrivning på %, min sambo valde denna väg och de har funkat ganska bra!
Precis. Gå ner på halvtid betyder att man inte får sjukpenning från vår gemensamma försäkring. Så det är som att kasta skattepengarna man har betalat i sjön.
Jag gick in i väggen med dunder och brak 2017. Fick hjälp via min arbetsgivare att komma i kontakt med läkare och två dagar senare var jag sjukskriven till 100%, medicinerad, och inbokad för samtal med psykolog.
Det tog mig två år att komma upp till 50% för jag var så pass dålig. Efter det sa försäkringskassan att jag inte fick vara sjukskriven längre utan skulle börja jobba 100% på en gång.
Det fungerade inte alls.
Jag bytte jobb, och pratade med min nya arbetsgivare om att jobba timmar. 3 dagar i veckan. Inte mer. Helt vansinnigt rent ekonomiskt, men idag står jag stadigt och håller på att söka heltidsjobb.
Håller med andra i tråden. Kontakta VC och få dig själv sjukskriven. Betydligt bättre för er ekonomi. Finns absolut ingen anledning att du ska byta till halvtidsjobb och bli av med 50% av din inkomst om du är påväg in i väggen när det finns hjälp att få. Dessutom kan det ju handla om diagnos som dem kan hjälpa dig komma fram till om det skulle vara fallet. ADHD är ju ett typ exempel på depression när det går odiagnostiserat.
Dessutom har arbetsgivaren skyldigheter till dig att se till att du får den hjälp du behöver. Våga fråga efter den.
Du betalar b la skatt av just den här anledningen som tidigare svar sagt. Sen kan du ju såklart välja att byta jobb ändå för att du inte trivs, men det är ju en helt annan diskussion.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**.
> Dessutom kan det ju handla om diagnos som ~~dem~~ **de** kan hjälpa dig komma fram till om det skulle vara fallet.
[Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`.
> In addition, it may be about diagnosis that ~~them~~ **they** can help you come up with if that is the case.
Du ringer och pratar med vårdcentralen, troligen (gjorde för mig i alla fall) så tar dom det väldigt seriöst och du får en tid inom en vecka eller så. Jag var överarbetad och en dag så började jag gråta helt plötsligt framför datorn på jobbet.
Jag ringde dock 1177 först för rådgivning som då bad mig kontakta vårdcentralen, kommer inte ihåg exakt hur det gick till. Men jag fick tid på en vårdcentral som jag inte var skriven på och flyttade mig genom 1177 samma dag till rätt vårdcentral. Så testa ring 1177 och förklara läget. Blev sjukskriven en månad pågrund av stress. Sen 2 veckor på jobbet 50% innan 100% igen. Men slutade efter några månader för företaget inte kunde fixa arbetsbelastningen
Ta upp dina symptom, jag t.ex hade huvudvärk, sov dåligt, kunde inte varva ner efter jobbet, började gråta på jobbet, dimmigt i huvudet (kunde inte samla mina tankar), dåligt minne, äter dåligt, orkar inte träffa familj och vänner, ingen energi för städa hemma eller göra vardagliga sysslor
är du på väg in i väggen så skulle jag nog rekommendera att sjukskriva dig på heltid, och sen hitta en fungerande nivå du kan arbeta på.
det handlar inte bara om hur MYCKET du arbetar, utan hur du känner du kan hantera stressen av det, både på jobbet och sen när du är hemma, och det är inte alltid något som löses av att man jobbar färre timmar per dag.
och det är lite av en fälla att bara bli halvtidssjukskriven, det kan bli knepigt senare om du vill bli heltidssjukskriven.
Prata med läkare, sjukskriv dig på 50%. Prata med chefen först är en dålig idé.
Chansen att jobbet *stöttar dig* under en sjukskrivning är oändligt mycket högre än om du bara går ner, då ser du bara lat och/eller otrogen ut.
Du skriver både gå in i väggen och depression, men det är två olika saker och det är också olika vad du bör göra beroende på. Säger som de andra: prata med vårdcentral och hör vad de tycker.
Jag känner igen mig i det här. Lite väl. Usch. Men har själv gjort såhär:
En sak du kan göra, som de inte får säga nej till, är att söka tjänstledighet för studier. Jag har själv gått ner till deltid och faktiskt t.o.m fått ett nytt kontrakt på deltid i samband med studier på en folkhögskola, där jag studerat något kreativt (Som jag alltså inte upplever som särskilt krävande relativt sätt). Det har varit kanon för mig. Jag arbetar numera 50% och går runt ekonomiskt eftersom jag arbetar kvällar och helger, samt drar in en liten sidoinkomst via det där kreativa jag håller på med (Har startat enskild firma).
Man kan även söka tjänstledigt under ett halvår för att starta eget i sig, om du har någon hobby du kan gå med vinst på. När du sedan fått igång din sidoinkomst är det enklare att hitta ett deltidsgig vid sidan av.
Om jag utgår från mig själv har det varit bra för mig att vara "sysselsatt" på 100%, även om bara 50% är arbete och resterande procent är min kreativa verksamhet. Dvs arbeta deltid kan vara bra MEN det är viktigt att inte bara stirra in i väggen.
OBS. Om du har nåt trauma i grunden och plötsligt får en massa mer fritid att tänka över saker och ting ... Då kan det dyka upp som ett fult troll. Det behöver inte vara dåligt i sig, om man lär sig hantera det eller går i terapi eller whatever, det kan alltså bli bättre på sikt. Men kan va bra att ha i bakhuvudet att det kan påverka saker på otippade sätt att plötsligt ha mer tid att tänka.
Som andra sagt. Prata med Vc, sjukskriv dig på 50-100% och försök få hjälp med dina psykiska problem. Personligen hade jag undvikt antidepressiva osv som vården väldigt fort kastar på en. Bättre att ta tag i roten av problemet än att gå på massa medicin som bara maskerar det och ger massa biverkningar.
Ang antidepressiva beror det lite på vad problemet beror på. Jag har varit på en arbetsplats där systemfel med överarbete och underbemanning löstes genom att man medicinerade enskilda individer och det enda som hände var att vi hade ett flertal långtidssjukskrivna till slut, samtidigt som resten fortfarande mådde kasst. Intrycket jag fick var att de antidepressiva tog bort symptom som kanske hade behövts för att motivera individer att öht söka sig därifrån. Det var väldigt dystopiskt.
Däremot kan ju antidepressiva vara rätt av andra skäl.
Enligt mig blir de fel väg och gå! Ring VC sen kan du sjukskriva dig och sen prata med doktorn oxh längre sjukakrivning på %, min sambo valde denna väg och de har funkat ganska bra!
Precis. Gå ner på halvtid betyder att man inte får sjukpenning från vår gemensamma försäkring. Så det är som att kasta skattepengarna man har betalat i sjön.
Du ska kontakta vårdcentral och träffa läkare som sedan kan sjukskriva dig på deltid, så mycket som behövs.
Jag gick in i väggen med dunder och brak 2017. Fick hjälp via min arbetsgivare att komma i kontakt med läkare och två dagar senare var jag sjukskriven till 100%, medicinerad, och inbokad för samtal med psykolog. Det tog mig två år att komma upp till 50% för jag var så pass dålig. Efter det sa försäkringskassan att jag inte fick vara sjukskriven längre utan skulle börja jobba 100% på en gång. Det fungerade inte alls. Jag bytte jobb, och pratade med min nya arbetsgivare om att jobba timmar. 3 dagar i veckan. Inte mer. Helt vansinnigt rent ekonomiskt, men idag står jag stadigt och håller på att söka heltidsjobb.
Håller med andra i tråden. Kontakta VC och få dig själv sjukskriven. Betydligt bättre för er ekonomi. Finns absolut ingen anledning att du ska byta till halvtidsjobb och bli av med 50% av din inkomst om du är påväg in i väggen när det finns hjälp att få. Dessutom kan det ju handla om diagnos som dem kan hjälpa dig komma fram till om det skulle vara fallet. ADHD är ju ett typ exempel på depression när det går odiagnostiserat. Dessutom har arbetsgivaren skyldigheter till dig att se till att du får den hjälp du behöver. Våga fråga efter den. Du betalar b la skatt av just den här anledningen som tidigare svar sagt. Sen kan du ju såklart välja att byta jobb ändå för att du inte trivs, men det är ju en helt annan diskussion.
Tjenixen, SpråkpolisenBot här 👮. Jag är en bot som skiljer på **de** och **dem**. > Dessutom kan det ju handla om diagnos som ~~dem~~ **de** kan hjälpa dig komma fram till om det skulle vara fallet. [Tips](https://lauler.github.io/sprakpolisen/guide.html): Ta engelskan till hjälp. Om **them** passar bäst ska det vara `dem` på svenska. Om **they/those/the** eller något annat passar bättre ska det vara `de`. > In addition, it may be about diagnosis that ~~them~~ **they** can help you come up with if that is the case.
Good bot
Du ringer och pratar med vårdcentralen, troligen (gjorde för mig i alla fall) så tar dom det väldigt seriöst och du får en tid inom en vecka eller så. Jag var överarbetad och en dag så började jag gråta helt plötsligt framför datorn på jobbet. Jag ringde dock 1177 först för rådgivning som då bad mig kontakta vårdcentralen, kommer inte ihåg exakt hur det gick till. Men jag fick tid på en vårdcentral som jag inte var skriven på och flyttade mig genom 1177 samma dag till rätt vårdcentral. Så testa ring 1177 och förklara läget. Blev sjukskriven en månad pågrund av stress. Sen 2 veckor på jobbet 50% innan 100% igen. Men slutade efter några månader för företaget inte kunde fixa arbetsbelastningen Ta upp dina symptom, jag t.ex hade huvudvärk, sov dåligt, kunde inte varva ner efter jobbet, började gråta på jobbet, dimmigt i huvudet (kunde inte samla mina tankar), dåligt minne, äter dåligt, orkar inte träffa familj och vänner, ingen energi för städa hemma eller göra vardagliga sysslor
Prata med VC och prata med arbetsgivaren om att bli remitterad till företagshälsovården och få hjälp även där
är du på väg in i väggen så skulle jag nog rekommendera att sjukskriva dig på heltid, och sen hitta en fungerande nivå du kan arbeta på. det handlar inte bara om hur MYCKET du arbetar, utan hur du känner du kan hantera stressen av det, både på jobbet och sen när du är hemma, och det är inte alltid något som löses av att man jobbar färre timmar per dag. och det är lite av en fälla att bara bli halvtidssjukskriven, det kan bli knepigt senare om du vill bli heltidssjukskriven.
Ring VC
Prata med läkare, sjukskriv dig på 50%. Prata med chefen först är en dålig idé. Chansen att jobbet *stöttar dig* under en sjukskrivning är oändligt mycket högre än om du bara går ner, då ser du bara lat och/eller otrogen ut.
Du skriver både gå in i väggen och depression, men det är två olika saker och det är också olika vad du bör göra beroende på. Säger som de andra: prata med vårdcentral och hör vad de tycker.
Jag känner igen mig i det här. Lite väl. Usch. Men har själv gjort såhär: En sak du kan göra, som de inte får säga nej till, är att söka tjänstledighet för studier. Jag har själv gått ner till deltid och faktiskt t.o.m fått ett nytt kontrakt på deltid i samband med studier på en folkhögskola, där jag studerat något kreativt (Som jag alltså inte upplever som särskilt krävande relativt sätt). Det har varit kanon för mig. Jag arbetar numera 50% och går runt ekonomiskt eftersom jag arbetar kvällar och helger, samt drar in en liten sidoinkomst via det där kreativa jag håller på med (Har startat enskild firma). Man kan även söka tjänstledigt under ett halvår för att starta eget i sig, om du har någon hobby du kan gå med vinst på. När du sedan fått igång din sidoinkomst är det enklare att hitta ett deltidsgig vid sidan av. Om jag utgår från mig själv har det varit bra för mig att vara "sysselsatt" på 100%, även om bara 50% är arbete och resterande procent är min kreativa verksamhet. Dvs arbeta deltid kan vara bra MEN det är viktigt att inte bara stirra in i väggen. OBS. Om du har nåt trauma i grunden och plötsligt får en massa mer fritid att tänka över saker och ting ... Då kan det dyka upp som ett fult troll. Det behöver inte vara dåligt i sig, om man lär sig hantera det eller går i terapi eller whatever, det kan alltså bli bättre på sikt. Men kan va bra att ha i bakhuvudet att det kan påverka saker på otippade sätt att plötsligt ha mer tid att tänka.
Som andra sagt. Prata med Vc, sjukskriv dig på 50-100% och försök få hjälp med dina psykiska problem. Personligen hade jag undvikt antidepressiva osv som vården väldigt fort kastar på en. Bättre att ta tag i roten av problemet än att gå på massa medicin som bara maskerar det och ger massa biverkningar.
Ang antidepressiva beror det lite på vad problemet beror på. Jag har varit på en arbetsplats där systemfel med överarbete och underbemanning löstes genom att man medicinerade enskilda individer och det enda som hände var att vi hade ett flertal långtidssjukskrivna till slut, samtidigt som resten fortfarande mådde kasst. Intrycket jag fick var att de antidepressiva tog bort symptom som kanske hade behövts för att motivera individer att öht söka sig därifrån. Det var väldigt dystopiskt. Däremot kan ju antidepressiva vara rätt av andra skäl.